VELASQUEZ

sitter här på balkongen i det härliga vädret och tänker. jag kom på att många inte vet varför jag inte gillar att vara här i sverige och är hellre i rumänien. nej, det beror inte på vädret och sånt skit. nej. det beror på människorna, det sociala. den kärlek som jag känner från människorna där känner jag inte någon annanstans. och många utav mina vänner lärde jag känna förra sommaren och dessa människor får mig att känna så speciell och så bra... inte en enda människa får mig att känna så här. på riktigt. kanske för att jag inte bor där, kanske för att jag inte träffar alla där varje dag. jag vet inte. men känslan av att landa i rumänien går inte att beskriva i ord. och skillnaden är också att där kan jag ge så mycket och alltid få något tillbaka. behöver inte alltid vara saker, utan ord, kramar, pussar, vad som helst, men de uppskattar det. här, här känner jag att jag ger och ger och ger men får aldrig något tillbaka. jag gör verkligen allt för människor jag älskar, jag skulle kunna ge upp nästan allt för en person som jag älskar. men de enda man får tillbaka är skit. eller inget alls. jag är så less på dessa människor. jag ska sluta ge, så de får se hur det känns. jag ska sluta vara den snälla och bjuda alla hit och dit. för jag orkar inte. jag orkar inte att folk ska utnyttja mig. jag vill inte det. jag kanske borde ta och tänka om, vilka personer jag bör hålla mig fast vid och inte. det är som min mamma säger "sara, jag ska sluta ge så mycket för folk som inte ens är värda det, för vet du vad? i slutet blir det bara jag som blir sårad och om jag tänker efter har inte den personen gjort ett skit för mig" - och det håller jag med om. jag vet jätte många personer som mamma älskar och bryr sig mycket om, som hon verkligen försöker hjälpa, när de får den hjälp de behöver så går dom. och jag är så less på sånt. jag vill hålla mig till de äkta. så nu är det slut, nu är det över med att jag ska ge allt till personer jag älskar, dvs vänner. familjen kommer alltid FÖRST.