060124

idag är det fyra år sedan min morfar dog. min älskade tata.
han är inte död, inte för mig. inte alls. han finns här, bland oss.
jag älskar han så mycket och jag vet att han ser mig varje dag.
han är med mig när jag är ledsen som glad. 
det går verkligen inte en dag utan att jag tänker på honom.
jag gråter inte längre och det känns skönt.
jag vet att han inte skulle vilja att jag grät.
han vill att jag ska minnas han med glada minnen och bli glad av tänka på honom.
tata te quiero, mucho mucho mucho!
y te extraño mi tata.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0