älskade årskurs nio
Jag har då inte mått så bra på sista tiden men det ska jag inte prata mer om. Jag ska SLUTA tänka på alla människor som gör mig helt cp i huvudet, det ska jag.
Nu är jag inne på mitt sista år på Kunskapsskolan det känns skönt att sluta i den här älskade kaos skolan. Det klart det är sorligt att lämna klassen och alla människor. Tro mig det är de. Speciellt nu när allt är så bra.. Jag kommer överens med nästan alla och det är jag glad över. Jag vill inte gå ut nian med någon som jag har bråkat med i nian. Jag ångrar absolut inte att jag började, det klart att det finns dagar jag hatar allt och alla men det är bara vissa dagar. 4år med med många utav niorna och jag är helt ärligt stolt över att gå i samma klass som er. Visst 3år senare börjar jag prata med vissa människor, det är en sak jag verkligen ångrar men nu har vi vilken tid som helst att umgås och träffas. Jag vill bara inte avbryta en sån bra kontakt som vi har nu, som jag har med vissa utav tjejerna och killarna. Ja, som alla nior ska vi ha en bal. En Riktig Bal. Ingen skit bal eller nått, det ska bli en bra och lyckad. Det blir mycket planering och mycket tid som kommer läggas ner på just balen. Men det är värt det, all tid är värt det. Jag vill att alla ska kunna minnas den här dagen, eftersom det är vår sista grej vi gör tillsammans. Känns så sorligt att säga så, men med vissa blir det ju sista grejen vi gör tillsammans. Jag satt och tänkte på balen och i mina tankar är det en sån fin och bra grej, jag bryr mig inte jag tänker göra det verkligt, alltså en lyckad kväll ska det bli. Vi hoppas på en lokal inne i stan och bra käk, alla kommer med fina kläder och är glada och bra musik. Jo, vi måste fixa det här. Ja... jag sitter här och tänker hur jävla konstigt det kommer bli nästa år eller nej.. när vi går ut nian. Det är så hemskt att tänka att inte alla underbara människor kommer vara där och liksom prata med. Det klart jag ser fram emot att träffa nya människor, det är som mitt liv börjar om igen. Det känns spännande men ändå läskigt. Jag vet ändå att jag ska ha mycket kontakt med dom som går i min klass just nu även då. Det är ju många som bryter kontakten när de börjar gymnasiet, det vill inte jag. Hur som helst, tänk inte på det sorliga ta en dag i taget och tänk på det som är bra nu (även om det inte är så mycket som är bra just nu, men ja). Sen vill jag säga, tack till alla som var där igår när jag mådde SKIIIIIIIT. TACK TJEJER! <3<3
Nu ska jag faktist inte göra så mycket mer. Jag är så otroligt skoltrött så jag har typ slutat pluggat och det är väl inte så bra. Men vi får se hur det blir, ska bli jätte skönt med all lov, ska verkligen SOVA och ta det lungt. Rebecca och jag hade ju gjort planer, vad vi ska göra på lovet. Men det blir ju inte av eftersom hon åker till PORTUGAL! Älskling jag kommer sakna dig, jätte mycket! <3<3 Ändå, det blir nog skit nice lov, det lovar jag er att det blir. Hur som helst nu ska jag sluta skriva, för det blir så mycket och ingen kommer orka sitta och läsa allt haha. Du som har läst det.. Synd haha, det är aldrig något speciellt men ja.
Puss ha det bra. (hoppas du läser det här, hur sårad jag än är klarar jag mig, alltid).
Nu är jag inne på mitt sista år på Kunskapsskolan det känns skönt att sluta i den här älskade kaos skolan. Det klart det är sorligt att lämna klassen och alla människor. Tro mig det är de. Speciellt nu när allt är så bra.. Jag kommer överens med nästan alla och det är jag glad över. Jag vill inte gå ut nian med någon som jag har bråkat med i nian. Jag ångrar absolut inte att jag började, det klart att det finns dagar jag hatar allt och alla men det är bara vissa dagar. 4år med med många utav niorna och jag är helt ärligt stolt över att gå i samma klass som er. Visst 3år senare börjar jag prata med vissa människor, det är en sak jag verkligen ångrar men nu har vi vilken tid som helst att umgås och träffas. Jag vill bara inte avbryta en sån bra kontakt som vi har nu, som jag har med vissa utav tjejerna och killarna. Ja, som alla nior ska vi ha en bal. En Riktig Bal. Ingen skit bal eller nått, det ska bli en bra och lyckad. Det blir mycket planering och mycket tid som kommer läggas ner på just balen. Men det är värt det, all tid är värt det. Jag vill att alla ska kunna minnas den här dagen, eftersom det är vår sista grej vi gör tillsammans. Känns så sorligt att säga så, men med vissa blir det ju sista grejen vi gör tillsammans. Jag satt och tänkte på balen och i mina tankar är det en sån fin och bra grej, jag bryr mig inte jag tänker göra det verkligt, alltså en lyckad kväll ska det bli. Vi hoppas på en lokal inne i stan och bra käk, alla kommer med fina kläder och är glada och bra musik. Jo, vi måste fixa det här. Ja... jag sitter här och tänker hur jävla konstigt det kommer bli nästa år eller nej.. när vi går ut nian. Det är så hemskt att tänka att inte alla underbara människor kommer vara där och liksom prata med. Det klart jag ser fram emot att träffa nya människor, det är som mitt liv börjar om igen. Det känns spännande men ändå läskigt. Jag vet ändå att jag ska ha mycket kontakt med dom som går i min klass just nu även då. Det är ju många som bryter kontakten när de börjar gymnasiet, det vill inte jag. Hur som helst, tänk inte på det sorliga ta en dag i taget och tänk på det som är bra nu (även om det inte är så mycket som är bra just nu, men ja). Sen vill jag säga, tack till alla som var där igår när jag mådde SKIIIIIIIT. TACK TJEJER! <3<3
Nu ska jag faktist inte göra så mycket mer. Jag är så otroligt skoltrött så jag har typ slutat pluggat och det är väl inte så bra. Men vi får se hur det blir, ska bli jätte skönt med all lov, ska verkligen SOVA och ta det lungt. Rebecca och jag hade ju gjort planer, vad vi ska göra på lovet. Men det blir ju inte av eftersom hon åker till PORTUGAL! Älskling jag kommer sakna dig, jätte mycket! <3<3 Ändå, det blir nog skit nice lov, det lovar jag er att det blir. Hur som helst nu ska jag sluta skriva, för det blir så mycket och ingen kommer orka sitta och läsa allt haha. Du som har läst det.. Synd haha, det är aldrig något speciellt men ja.
Puss ha det bra. (hoppas du läser det här, hur sårad jag än är klarar jag mig, alltid).
Kommentarer
Trackback
