VELASQUEZ

Inatt fick jag så ont i magen, kanske är det för allt som händer. Jag vet inte vad som händer om jag tänker efter. Det är så mycket. Jag fejkar så mycket kanske därför. Nu är det sommarlov och jag ska vara glad och glömma. Visst, en del av mig vill det men den andra delen av mig vill inte, vägrar glömma. Jag sa att jag var rädd att komma människor nära, att jag var rädd.. när du lämnade mig blev det bara värre. Nu är det svårare att låta folk komma in i mitt liv, bli en del av mig. Men tack vare dig är det även lättare att fejka, fejka ett leende... När jag tänker på hur det ska bli nu, vet jag inte. Vissa saker är jag så glad över men andra saker mindre glad över. Sitter här och tänker, tänker på förut. Typ LÄÄÄNGE sen, alltså ja. Jag känner mig konstigt nog tom och ensam. Jag vet att jag inte är det. Men det känns så, just nu. Jag fattar inte att jag har gått ut nian också. Visst, jag ska inte tappa kontakten med vännerna i Ksab men det kommer inte bli samma sak, aldrig igen. Det känns lite trist att tänka att vi inte ska gå i samma klass och ha samma relation med varandra. Jag önskar att all min oro går bort, försvinner. Jag orkar inte med den. Oron över framtiden, över mina känslor, vänner och massa annat. Jag bygger min mur, men varje gång Du säger något som får mig att minnas eller helt enkelt UNDERBART, river det muren lite. Den lilla biten som jag kämpat att bygga upp. Men när du väl pratar om saker vill jag att du fortsätter, det är som du inte vill att jag ska gå vidare eller så tänker jag kanske. Eller nej tänker inte, känns så. Du får göra vad du vill, jag också... såklart vad vi än gör kommer det alltid, Alltid finns vissa känslor mellan oss. Hur som helst! Ikväll ska jag på Håkan kanske träffar Mandis också.. det ska bli kul. Aja.. skrev av mig lite. Btw, har fortfarande ont i magen, tack din jävel!