saknad

Det är jobbigt att känna sig van vid den här saknaden. Det känns hemskt, för jag vill inte känna den här saknaden. Man tror aldrig det här ska hända en själv, man läser ser på tv om sånt här. Men aldrig tänker man att man kan vara en utav de drabbade. Aldrig. Jag hatar den här ständiga saknaden, jag vill inte sakna. Jag vill ha Rebecca här, här hos oss, mig.

Min fina Reppu, Rebiik. Jag önskar jag aldrig var tvungen och skriva eller tänka såhär,
du är bäst Rebiik. Alltid kommer du finnas i mitt hjärta, föralltid, föralltid!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0