lacrimi de dor( tårar av saknad)
Det går inte en dag utan att Rebecca kommer upp i huvudet, minnen dyker upp. Jag försöker att inte tänka på det, på att hon är borta men det känns fortfarande overkligt. Rebecca, fina Rebecca. Det kommer upp minnen allt från ksab tiderna till 08 då Jasmine och jag gick fram till en kille som du var "på g" med och vi såg han med en annan tjej, jag tänker på min student, hur glad jag var att du var där. Du var där på MIN stora och viktiga dag. Jag önskar jag kunde säga att jag kommer på din student, men .... nej. Rebiik, jag tror inte du förstår vad du har lämnat kvar, tomrum. Jag saknar dig så äckligt mycket att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen, jag vet inte vad jag ska ta mig till ibland, speciellt när jag är här. Långt bort från verkligheten. Jag känner mig så ensam varje dag, det är dom stunderna jag önskar jag var i Sverige kunde prata med någon om dig, som kände dig.
Ja, det är sånt här jag vill skriva om. För det är exakt det här som går runt i mitt huvud varje dag, varje dag.
Önskar du var här och kunde hålla om mig, få mig att skratta och sen glömma bort varför jag var ledsen.
Jag älskar dig föralltid<3
